Ludwig: Malin ger en lägesrapport
Det här är Malins ord genom Ludwigs fingrar. För att lugna er alla som vill ha svar på hur operationen gick kan jag lugna er med att den gick bra. Malin har ett stort fint bandage om högerhanden och planen är att detta ska sitta där i 14 dagar. Sedan tas stygnen bort och förhoppningsvis märker hon av en skillnad och då till det bättre.
Operationen tog i runda slängar en timme och hennes besök på sjukhuset pågick från 08-12. Att hon var nervös behöver jag kanske inte berätta. Jag var på arbetet under tiden och när jag kom hem på eftermiddagen möttes jag av en mycket trött liten kämpe som satt ihopkrupen i soffan.
Malin har som vanligt väldigt svårt att ta hjälp av människor i sin närhet och den här gången är inget undantag. Nu när bedövningen har släppt och smärtan kommit igång inför läkningen har hon tvingats att be mig och hjälp med nästan allting. Katter ska släppas in och ut, pepsiflaskor ska öppnas och mat ska lagas och framförallt ätas upp. Under strikt uppsyn lagar jag mat och försöker vara en så bra make som möjligt.
Malin är en nyfiken rackare och allt som oftast kommer jag på henne med att sitta och tjuvtitta under bandaget. Långt där inne under bindorna ser man toppen på ärret som sträcker sig ungefär från mitten av handflatan och en bit ner över vristen. Hur många stygn det rör sig om vet varken jag eller Malin ännu.
Om ett par veckor ska handen förhoppningsvis fungera bättre än tidigare men som vanligt finns det inga garantier. Läkarna har flyttat runt och luftat efter bästa förmåga men det som en gång har dött och försvunnit kommer inte tillbaka. Så en tid framöver får ni stå ut med att läsa hennes tankar genom mig. Att ta bilder är än så länge ganska svårt men med hjälp av fjärrutlösare och stativ ska vi nog se till att det fungerar för henne.
Trött är hon dock. Jag antar att där det inte finns så mycket energi att börja med måste kroppen hushålla med det lilla som finns nu när den har ett stort sår i handen att ta itu med. Men hon är väldigt glad över alla era frågor och kommentarer – det kan bara ta ett litet tag innan hon kan svara på dem själv.



19 april, 2010 | Klockan 9:35 |
Okej, nu kanske jag är en dum bror men ni menar handleden eller hur? Annars är ju hela syster inlindad i bandage!
”Långt där inne under bindorna ser man toppen på ärret som sträcker sig ungefär från mitten av handflatan och en bit ner över vristen.”
Fast lite roligt hade de sett ut om hon var de, mumifierad Malin!
[ Svara på denna kommentar ]
april 19th, 2010 klockan 11:24
Jag menade handleden! Jag ville tom skriva det men Ludwig lurade mig och sa att det hette vrist och det där nere hette ankel. =(
[ Svara på denna kommentar ]
19 april, 2010 | Klockan 17:28 |
Hurra! Så kul att det gick bra! Nu väntar jag med spänning på utlåtandet efter läkningen..
[ Svara på denna kommentar ]
19 april, 2010 | Klockan 20:38 |
tänkte också på det som din bror skrev..
hela du i bandage…
..eh? men så var det ju inte..
kramar till dig!
[ Svara på denna kommentar ]
19 april, 2010 | Klockan 21:17 |
Skönt att det gick bra, Ni är underbara båda två! vilket teamwork
Fortsätt kämpa! Kram
[ Svara på denna kommentar ]
20 april, 2010 | Klockan 7:12 |
Skönt att allt gick bra=)
KRAM
[ Svara på denna kommentar ]