Malin bad mig alldeles nyss att summera veckan som har gått och jag ska göra ett försök. Det är en liten, skruttig och ledsen Malin som mest har sovit under den här veckan. Handen gör ont, hennes immunförsvar kämpar febrilt men lyckas inte alls med att hålla alla sjukdomar borta så en förkylning har slagit ut henne fullständigt. Hon hostar, har feber och orkar inte med något över huvud taget och till detta lägger vi oron över anfallet som tvingade fram ett besök till akuten för ett par dagar sedan.

Vi fick aldrig riktigt veta vad som hände eller varför. Det var mer ett tack och hej, händer det igen så får ni komma hit. Vi avvaktar så länge. Det här avvaktandet börjar både jag och Malin tröttna på. Jag är ingen läkare, långt ifrån, men jag kan ändå tycka att när så mycket saker händer i följd efter varandra så bör man kolla upp om de har något sammanhang. Att vänta och se vad som händer härnäst känns lite medeltid faktiskt. Speciellt med tanke på vilka maskiner, tekniker och forskningar som vi har idag. Men som sagt, jag är ingen läkare.

För att skingra tankarna lite passade vi på att tända upp grillen för första gången i år. Detta efter att jag fått jaga runt efter just rätt sorts gasflaska. Den lokala macken hade gasol, men inte i rätt förpackning. Efter mycket farande fick jag tag i rätt sort och grillen vårstädades i ett nafs. Malin var dock väldigt skeptisk till hela projektet och valde att lämna över detta till pojkarna. Just det, vi är inte ensamma den här helgen. Malins bror och tillika min svåger är i stan på besök och tillsammans svängde vi ihop en härlig middag som åts med god aptit.

Malins bandage har börjat bli lite väl slappt och detta fick lindas om under dagen. När vi insåg att det var ett jäkligt äckligt bandage ringde jag hem till mamma (som är undersköterska i grund och botten) och bad om råd. Det hela slutade med att vi lindade på samma suspekt luktande bandage igen och där får det sitta. Malin glömmer dock allt som oftast bort att hon har opererat handen och försöker lite då och då att öppna dörrar, luckor och vattenflaskor med den. Detta gör väldigt ont och Malin blir ledsen. Och jag tröstar. Sedan börjar vi om.

Det är ganska skönt att känna sig behövd ibland.