Ludwig och jag hjälptes åt att laga mat ikväll. Som ett litet romantiskt projekt. Det hela gick ut på att jag pekade och han utförde enligt mina instruktioner.  Jag kallar det för romantik, en del kanske skulle kalla det för diktatur.

Jag får nog lov att säga att det gick ganska så bra för mannen som tidigare hade köttfärssås som specialitet och lagade det sju gånger i veckan om han fick tillfälle. Det känns som att vi skulle kunna införa det här med matlagning varannan vecka igen. Fast jag skulle nog sakna mitt kök och mina kastruller för mycket då.

Nej, vi fortsätter nog med den här taktiken så länge som Ludwig tycker att det är lika roligt som jag gör. Jag får fortfarande vara involverad och även om det inte är mina händer som utför det praktiska så kan jag slänga in små tankar och ideér och låtsas att jag är en stjärnkock som lär upp en skräckslagen elev.

Dagens kvällsmat var en baconinlindad kycklingfilé med ris och en liten sallad gjord på sockerärtor, citronolja och rödlök. Smaskens smaskens, även om man delar det i tusen bitar och tuggar som som en galning.