Jag har hållit er på halster hela långa dagen och samtdigt som det var ganska så brutalt av mig, så kunde jag inte riktigt skriva vad som skulle ske. Man måste lämna ett visst svängrum för alla eventuella avhopp och panikattacker i sådana här pressade situationer. Framförallt om man har ett sådant förflutet som jag har med nålar. Ja, nålar var i allra högsta grad inblandade i dagens aktivitet och jag har under de senaste dagarna försökt ljuga ihop minst fem olika anledningar till varför jag helt enkelt inte skulle kunna genomföra projektet. Men tyvärr så såg både Ludwig och Alexandra igenom mina tappra försök och viftade hastigt bort dem med ett litet flin och en klapp på axeln.

Ni förstår, jag tvingade den nålrädda Malin att blunda i över en timme. Medan hon blundade så, håll i er, tatuerade Malin Sörmlind sig. Något som hon har velat göra väldigt länge, men aldrig riktigt vågat av helt självklara och förstådda skäl. Om jag får säga det själv så var jag lite smart för jag valde att placera min tatuering på höger underarm och kände i princip ingenting mer än att det vibrerade lite grann och att någon klämde och drog. Om inte det är att göra det bästa av en annars ganska så kass situation så vet jag inte vad som är det.

Jag var inte ensam, ni minns väl min och Ludwigs slogan – “För dit du går, går också jag”?

[TRYCK HÄR FÖR ATT GÅ TILL LUDWIGS BLOGG OCH SE HUR DET GICK FÖR HONOM]

30 tankar till “När den nålrädda Malin blundade”