När Ludwig kommit hem och tagit en lång varm dusch så åkte vi in till Karlshamn och gick på bio bara vi två. Och när jag skriver bara vi två så överdriver jag inte, det var högst tio personer till inne i den lilla biosalongen med orangea säten.

Jag har inte varit på bio sedan de visade Hälsoresan och det var med stor glädje och lite förvåning som jag fann att de numera hade popcorn på Karlshamns lokala biograf. Ludwig åt upp hela påsen med bilar innan den första halvtimmen av filmen och vägrade nästan att dela med sig. Jag fick höra att jag hade popcornandeträkt och att det faktiskt var ”vedervärdigt” men sen å andra sidan så vet vi ju hur Ludwig känner inför popcorn och dess blotta närvaro så jag tog inte direkt illa vid mig. Det är kärlek – på Ludwigs lilla vis.

Filmen som vi såg var Bröllopsfotografen och även om det var ganska så många svenska stora namn med i rollistan så vred jag mig efter en timme. Mitt ben ville inte sluta att skaka och den sista kvarten ville jag ställa mig upp och skrika elakheter åt världen eller be dem pausa lite i filmen så att jag kunde sträcka på mig.  Det är ju det som är den stora fördelen med att se på film hemma. Jag ska se om inte Ludwig vill ta på sig en sån där snygg kostym som de alltid har på biograferna i USA nästa gång det vankas filmkväll här hemma.

Jag är lite tveksam, men va tusan, han har överraskat tidigare!