Jag vågar nästan inte längre
Jag har bara gått förbi datorn den senaste veckan. Sneglat lite på den och sedan kallt gått vidare igen. Det är nog så att jag har byggt upp en rädsla, en känsla av panik så fort jag ska slå mig ner här.
För det är nämligen det sista jag minns.
Att jag kom från skrattandes från köket och slog mig ner som vanligt för att lägga in gårdagens skörd av bilder från kameran. Jag kopplade snabbt in den stora svarta klumpen och startade den. Rutan kom upp och jag startade överföringen till Adobe Bridge. Sen är allting svart.
Vad som känns som en sekund senare så står en helt främmande man lutad över mig där jag nu ligger i sängen. Han säger mitt namn om och om igen och jag undrar vad tusan han skriker så förbenat över. Sedan blir det svart igen.
Jag ser rakt upp i det vitmålade taket och andas häftigt. Vart är jag tänker jag snabbt och ser mig omkring. Mannen sitter nu bredvid mig på sängkanten och börjar prata med mig igen. Jag förstår inte vad han säger utan reagerar mer på det faktum att han pratade med mig som att jag vore en gammal tant. Så där övertydligt, artigt och onödigt högt. Beslutet tas ganska fort att jag ska in till akuten och jag blir buren likt Kleopatra ut till tut tut bilen på infarten.
Efter sex timmar på akuten så kommer jag hem precis lika ovetande och förvirrad som när jag åkte dit.
Jag är tom på både inspiration, ord och gnista. Det här var precis vad jag inte behövde precis just nu när jag börjat hitta tillbaka till den Malin som jag vill vara. Som jag mår bra av att vara.
Vi hoppade ner några pinnar på livets stege och tar oss upp igen, som alltid. Det kan bara ta lite tid.
Jag vill också tacka er för alla era värmande tankar, lyckönskningar och kommentarer.
♥ Vad skulle jag göra utan er? ♥
28 april, 2010 | Klockan 20:21 |
*kram*
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 20:24 |
Stoor kram till världens bästa och underbarast Malin!
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 21:00 |
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 21:05 |
Skickar en jättestor, totalt genomskakig (tack ep-pills)
kram till dig, hälsa din gubbe som håller oss uppdaterade
och du, jag förstår hur jobbigt det var att ”stängas av”…
Anfall är hemska, kanske inte under tiden men sen, hjärnan blir ju sådär ”ombootad”, tom, man förstår ingenting och sen….
(funderar ibland på att rent resa runt bland vårdpersonal bara för att tala om att det där gapandet efteråt inte alls gör något gott, snarare tvärtom… mitt ”bästa” uppvaknande var när min särbo helt enkelt la mitt huvud i hans knä, tror jag… och bara smekte min kind, klappade på mig som om jag var allt annat än den vansinnigt ettriga tantan jag brukar vara efter kramperna… han talade mjukt, smekte kinden och helt plötsligt var jag bara ”lycklig”… konstig känsla men den skrämde bort all oro utan jag var bara lugn.. )
Kramen ja, eller jo, ok, du fick visst en dubbel idag men så kan det vara, lev lugnt och andas, i morgon är en annan dag.
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 21:12 |
<3
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 21:17 |
Malin min vän.. Ska försöka pigga upp dig lite över litervis av kaffe o härligt snack. Du är en naturlig solstråle, men ibland är det ju så att man inte orkar skina lika starkt… Varma kramar till dig!
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 22:02 |
Varm kram till Er båda
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 23:28 |
[ Svara på denna kommentar ]
28 april, 2010 | Klockan 23:31 |
<3<3<3
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 7:49 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 9:36 |
Du är underbar…
Du vet väl om hur värdefull du är för så många? Hur du berör liv med dina ord, din exsistens?
Du är magisk… det lixom lyser om dig på varje bild… Det glittrar om dina ord och du är beroendeframkallande.
Du är unik, speciell… en av gud änglar som vi har till låns.
Jag är glad att jag får ta del av din glans, på det sätt som är möjligt för oss båda.
Sluta aldrig vara du, för DU är magi!
[ Svara på denna kommentar ]
april 29th, 2010 klockan 20:10
Åh vad fint skrivet, Klockrent,jag vill bara instämma i allt.
Det är något magiskt med Malin! Kram
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 9:36 |
Vill bara skriva en rad och berätta att jag tänker på dig!
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 11:26 |
Läskigt värre men jag hoppas du hittar dig snart igen och detta blir ett minne blott.
Det har varit en fröjd att se dina bilder och din härliga energi som du har, den Malin som du var tidigare.
Livet har oftas sina överraskningar… frågan är såg du dem eller kom de i 100.
Ibland är man medveten om små förändringar ibland inte. Jag hoppas att vad som än hände var en reaktion på gamlat och inte kommer tillbaka. Kanske du behöver ta de lugnt mellanåt även fast du har massa energi.
Jag fick höras om en bok för några veckor sen – Vem snodde osten? Den handlar om livet, förändringar. Om du har tråkigt låna boken och läs den, jag tror alla behöver läsa den. Handlar om att hantera förändringar som är och som kommer. Att bli medveten om, hur reagerar jag i olika situationer. Jag tycker den var väldigt tankvärd. Jag vet inte om den hjälper dig men kanske gör dig medveten om alla förändringar som sker omkring dig, stanna upp och reflektera.
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 15:01 |
Vill skicka dig massor med energi samt en rejäl stor styrkekram till dig!!! Tänker mkt på dig!!!
Kram Den andre Malin
[ Svara på denna kommentar ]
29 april, 2010 | Klockan 16:13 |
Jag är så glad att operationen gick bra, och är tacksam för att Ludwig orkat uppdatera oss. Att ni orkar ta er igenom dessa anfall också är galet imponerande.
Jag tänker så mycket på er, och hur.. orätt det kan kännas att två så fina människor kan behöva stå ut med allt.
Varma kramar
[ Svara på denna kommentar ]
1 maj, 2010 | Klockan 3:51 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
3 maj, 2010 | Klockan 18:50 |
Hej Malin!
Ja, vi känner inte varandra men jag är en av dem som läser det Du – och Ludwig – skriver här, och som känner så mycket för er och hoppas, hoppas att allt blir så bra som det bara kan bli! Lite beröringspunkter oss emellan finns det i alla fall, jag har varit mörrumsbo i 30 år, så vi har nog många gemensamma bekanta, trots den stora åldersskillnaden /jag är 67 snart/ Jag har varit mycket engagerad på Södra Hoka och tycker mig minnas att Din bror Morgan oxå var det!! Jag jobbade i Mörrum som kantor i kyrkan och hade en tid hand om musikföreningen Musik i Mörrum, och då köpte vi – så klart – föreningsskjortor hos Sörmlinds…Så man vet ju aldrig, vi kanske tom har träffats nån gång!!
Hälsningar Agneta
[ Svara på denna kommentar ]