Malin Sörmlind @ GMLT.se

Jag fick mina pengar idag men hur jag än räknade så fick jag det inte till att gå ihop så jag lyfte luren och satt i telefonkö en bra stund innan en kvinna svarade. Hon förklarade att jag hade en ny handläggare och gav mig hans namn och telefonnummer. Jag rynkade lite på näsan, min erfarenhet av försäkringskassans handläggare har ju inte varit den bästa som ni vet så det var på ren vinst eller förlust som jag slog hans nummer. En man svarar glatt och jag märker att “jobb Malin” hoppar in av ren instinkt.

- Hej! Malin heter jag och jag tror att det är du som har fått den stora äran att vara min handläggare.

- Är det sant? Vilken ära!

- Ha ha, ja det får du gärna tycka. Jag hoppas att jag inte ringer och stör dig?

- Nej det är ingen fara, jag sitter inte på kontoret just nu så jag får tro på varenda ord du säger för jag kan inte kontrollera det just nu.

- Nej men det är helt okej för mig, då har ju jag övertaget.

- Ha ha ha, precis!

Jag kände mig bekväm med honom. Jag fick känslan av att han ville hjälpa mig och att jag kunde lita på hans ord. När jag hade förklarat mitt ärende så lovade han att återkomma efter lunch när han kollat upp vad som strulat med utbetalningen. När han ringer upp någon timme senare så säger han rakt upp och ner:

- Okej, nu har jag läst igenom alla dina papper. Någon har strulat till det ordentligt. De pengarna som du fick idag skulle du ha haft för en månad sedan och du har inte fått pengarna för den senaste månaden alls så det var bra att du ringde! Nu ska vi bara lösa det här och göra det rätt så att du slipper oroa dig mer för att pengarna inte ska komma i tid eller inte stämma i belopp.

Jag blev helt chockad över hur normal han var. Det var inte den här pinsamma tystnaden och det där sakligt korrekta. Det var som att prata med en kompis. Han skämtade och skrattade, frågade mig hur jag mådde, på riktigt. Poängterade hur viktigt det var att jag kom ut och träffade människor och inte satt inne och stirrade rakt in i väggen.

Vi bestämde att vi skulle ses öga mot öga på fredag. Det ska bli spännande att se om han ser ut så som jag har målat upp honom i mitt huvud. Fast å andra sidan så har jag aldrig varit speciellt duktig på att måla så i min hjärna ser han ut lite som skriet.

Jag hoppas verkligen att han inte gör det.