Tyst!
Nu ska jag ta upp ett ämne som jag faktiskt aldrig brukar vidröra här i bloggen men nu är jag så pass konfunderad att jag måste få ventilera det.
Ni som har följt mig i några år och alltså även på min tidigare blogg moolin.se minns säkert att jag har skrivit om alla konstiga saker som händer här i vårt hus. Katter som blir inlåsta i en garderob som måste öppnas och stängas med en nyckel, fotsteg som springer upp och ner för trappan och dörrar som tycks öppna sig själva på ovanvåningen.
Åskar har precis förstått att han kan skälla – ordentligt och gör självklart detta en hel del nu. Det behöver inte vara någon speciell anledning för att han ska ge ifrån sig sina ljud. Det kan vara allt ifrån att han inte orkar tugga på det där benet just nu till att han måste klia sig bakom örat.
Jag och Alexandra sitter i soffan en kväll och dricker kaffe samtidigt som Mandus och Åskar befinner sig i rummet bredvid, vårt sovrum. Åskar börjar skälla och jag ser på Alexandra och menar på att han ska inte få någon uppmärksamhet, han får inte lära sig att någon kommer om han skäller. Hon nickar och vi fortsätter lugnt att prata medan Åskar skäller vidare. Vi tar en klunk kaffe samtidigt och då hör vi båda två någon ryta till där inne ifrån – TYST.
Åskar blir knäpptyst och jag stirrar på Alexandra som samtidigt stirrar på mig. Sa du någonting frågade jag henne snabbt. Nej, gjorde du säger hon fort. Jag skakade sakta på huvudet och vi tog en klunk kaffe till för att få grepp om vad som precis hade hänt. Men du hörde någonting, frågade jag försiktigt Eller hörde jag i syne? Hon ser på mig med stora ögon och nickade, jag hörde, någon röt på honom att vara tyst sa hon och jag nickade fort.
Det är bara en av många händelser som har skett den senaste veckan. Ludwig och jag börjar väl bli vana nu efter att ha bott här i två år. Men frågan är om människor snart inte vågar komma hit mer. Jag hade nog inte vågat det.
18 februari, 2010 | Klockan 12:30 |
Detta huset är ett av de få jag har upplevt mest liv i.. Övervåningen och källaren vill man inte vara själv i/på.
Tacka gode gud för jag har dig med mig :)
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 12:35 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 12:44 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 13:12 |
Men HUUUUU så läskiiigt!!!
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 14:07 |
seriöst .. ring TV4 o ta dit Det okända .. fan, ni har ju spöken där hemma!
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 16:22 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 16:35 |
Min sambo är övertygad om att vi har ett spöke hemma, detta eftersom han hör konstiga ljud från ett av sovrummen. Ziggy (vovven) brukade stå utanför dörren där och bara stirra in i rummet långa stunder när han var valp. Ska tilläggas att tonåringen som hade det rummet dog i en motorcykelolycka ett år innan vi flyttade in.
När jag är själv hemma och ska gå och lägga mig brukar jag tyst säga: god natt och hoppas du låter oss (mig och vovven) sova ifred. Antigen så funkar det eller så har vi inget spöke. ;-)
Något min farmor brukar säga man ska göra är att högt säga att man inte vill ha dem i huset. Att dem ska gå vidare….testa, det kanske funkar….om man nu tror på sådant…
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 17:43 |
Åh vad spännande!! Haha tur för dig att du bor så långt bort, annars hade jag bjudit in mig själv på spökjakt i ditt hus ;)
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 19:49 |
Åhhh, en skydsängel kanske :D Tycker det är faschinerande med sån´t där!
Jag är övertygad om att den gamla skolfröken finns kvar i vårat hus, vilket gör mej trygg!
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 20:20 |
Vi har beökare ”från andra sidan” och är vana med det.
Ni har nog det också.Jag tycker det är skönt att jag fått vara med om flera saker vilket gjort mig säker på att det finns något efter detta livet.Känner mig trygg med det, eller hur man ska säga.
[ Svara på denna kommentar ]
18 februari, 2010 | Klockan 23:13 |
Jag tror absolut på spöken.
Men jag visste inte att dom kunde prata.
Grymt spännande.
Det där med att be dom sluta spöka brukar funka.
Min mormor brukar använda de tricket.
Hon har alltid varit mottaglig för spöken.
Hon har t o m blivit riden av maran.
För att inte få besök av maran ska man ha
ett par morronskor sidan om sin säng.
De har jag !
Själv ser jag inte spöken …. som tur e ….
jag hade nog skitet på mig om jag sett nåt.
Men min mamma brukar säga att dom bara visar sig för
personer som klarar av händelsen att se dom.
[ Svara på denna kommentar ]
19 februari, 2010 | Klockan 20:54 |
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]