Nej inte det nej
Nej, jag fick inte skriva någon autograf på coop heller. Ändå gick jag där inne och visade min tillgänglighet i över en halvtimme. Jag passade på att köpa en tidning till och la den raklång över hela disken samtidigt som jag räknade och la upp femtio enkronor och femtio öre, men inte en reaktion.
Varför ska man vara så typiskt svensk? Jag kunde ju ha sagt något i stil med, nämen ojsan, där var ju jag, titta och pekat lite fint samtidigt som jag avfyrade ett charmigt leende som hon inte kunde motstå men nej, inte det nej. Istället stod jag där som ett fån och räknade till tjugotvå fyra-fem gånger bara för att jag inte kunde koncentrera mig.
Nåja, kanske nästa gång!
19 februari, 2010 | Klockan 21:35 |
Tycker det är OTROLIGT starkt av dig att skriva en blogg.
Tack <3
[ Svara på denna kommentar ]
februari 19th, 2010 klockan 21:45
Det var så hemskt lite så!
Vill du ha en autograf så är det bara till att komma fram, tell all your friends :P
[ Svara på denna kommentar ]
19 februari, 2010 | Klockan 22:48 |
Kan bara säga Malin att när jag läste om dig idag så sa jag till mig att nu jäkla ska jag leva. Har själv varit dålig 3 år nu, men det skiter jag i nu. För jag ska kämpa. Kram Roggan
[ Svara på denna kommentar ]
februari 19th, 2010 klockan 22:53
Det gör du ta mig tusan rätt i Roger!
Våga leva, våga chansa och våga göra misstag.
Lev för sekunden, lev för kärleken och lev för livet! Vi är många som finns bakom dig!
[ Svara på denna kommentar ]
19 februari, 2010 | Klockan 23:05 |
Hej Malin!
Jag läste om dej i tidningen idag.
Jag måste bara berömma dej, både för din fina blogg,
för det du delar med dej av.
Läste att du med bor i mörrum, jag bor på stationsvägen, och visst är mörrum vackert?
Ta hand om dig Malin!
Kram Alexandra
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 13:22 |
Haha, du är för söt!
Älskar att läsa om dina fantasier! *tummen upp*
Du får helt enkelt trösta dig i att det är även typiskt svenskt att inte våga ge uppmärksamhet.
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 16:13 |
du skulle utbrustit i kassa”Men va kolla är de jag i tidningen” ;) Bra artikel!
[ Svara på denna kommentar ]
2 mars, 2010 | Klockan 14:54 |
Hon var nog som många kassörskor där bara med kroppen, knoppen sysslade med annat. Jobbet gör man med rutin och reagerar inte på det man ser. Man ler och säger de vanliga fraserna och ser vaken ut.
Bra artikel och en fin bild var det. Fick läsa via länken, bor ju inte nästgårds direkt.
För mig hade du gärna fått skriva en autograf! Är en trogen läsare, även om det inte blir dagliga besök. Är ju på jobbet, hos en ALS sjuk person, rätt ofta. H*n har fått länk till din blogg. Du utstrålar sån energi och glädje, liksom h*n.
[ Svara på denna kommentar ]