Jag sitter här med den största kopp av kaffe som någonsin har bryggts av människan, jag befaller koffeinet att våldta min kropp för att ta befäl över alla de vitala delarna som jag kan tänkas behöva under dagen. Klunk efter klunk åker ner i min strupe och jag gäspar trött. Jag har så mycket mjölk att kaffet redan är kallt, men det gör ingenting, för det gör bara att jag kan ta större klunkar utan risken att bränna mig. Som en passande nödlösning för en morgonfrisyr som säkert skulle skrämma barn så har den nya mössan slagit bo på toppen av mitt huvud.

Solen lyser in genom vardagsrumsfönstret och jag ser dammkloten rulla över golven. Jag mumlar något om att vi måste dammsuga under dagen, jag mumlar precis så högt att Ludwig kanske hör, men å andra sidan är det morgon och han har inte fått något kaffe i sig så all konversation smälter ihop till ett enda läte i hans värld. Jag låter säkert precis som Chewbakka.

Jag ska göra mig iordning nu för att åka in till den stora staden Karlshamn. Jag ska återigen in i den lilla garnbutiken och skrämma slag på den söta tanten som arbetar där inne. Det känns som att hon är van vid tysta fina damer som går runt där inne och känner på kvalite av garn och sedan bestämmer sig. Medan jag rusar runt som en flåsande dåre och skriker att jag ska göra mössor, vilket garn passar sig kvinna, vilket garn! Tala med mig!

Det är många av er som tycker om mina mössor (jag är otroligt smickrad), jag funderar på om man kanske inte skulle ta och lotta ut en här på sidan, skulle ni tycka om det?

11 tankar till “Komsi komsi koffeinet”