Den rosa elefanten i rummet
Ludwig och jag har börjat prata mer om det onämnbara nu på senaste tiden. Ni vet, det där ordet som man knappt vill ta i sin mun. Det där lilla ordet som rymmer så mycket. Döden.
En del människor är av den uppfattningen att man ska inte måla fan på väggen. En del människor väljer att se det lite mer realistiskt. Jag tillhör den senare kategorin av människor. Jag vill vara förberedd, jag vill ha allting klart och jag vill att man pratar om det. Jag vill inte att döden ska vara den rosa elefanten i rummet som alla tänker på men som ingen vågar tala högt om.
Visst, det finns bromsmediciner att få. Men även om det finns undantag så avlider hälften av alla patienter som diagnostiseras med ALS inom 18 månader ifrån det att symptomen börjar att visa sig. Tjugo procent lever ytterligare fem år.
Jag har räknat ut att om jag har den aggressiva formen av ALS, med tanke på hur fort allting har gått, så lever jag tills mars ungefär. Det kanske är snudd på galenskap att räkna på sådana saker men som sagt. Jag vill vara förberedd, jag har alltid varit ett kontrollfreak.
Hur känner du inför det då Malin? Mars, det är ju bara sju månader till?
Jo mina vänner, förutom det faktum att det skulle suga ganska så hårt att lämna familj och vänner rakt upp och ner. Så känns det extra jobbigt att det just skulle vara i mars. Jag fyller nämligen år i april.
Förstår ni hur många presenter jag skulle gå miste om?
31 juli, 2009 | Klockan 1:35 |
Så sjukt underbar du är!
Så stark och alltid humor!
Puss på dej du fina!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 1:46 |
JAG LOVAR att du ska få MASSOR med presenter i april! Vare sig du är förmögen att öppna dessa eller ej. Du kommer inte undan dom!:D För övrigt så har jag avtalat med ”han däruppe” att du inte kommer upp till honom på mååånga år till! Du är ju självskriven hedersgäst på min 25-årsfest så våga inte nåt annat än att dyka upp på den!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 3:15 |
Hej Malin!
Jag hitta hit för ett tag sedan och jag måste bara ge dig en oerhört varm kram,vilken kämpe du är! du berör mig väldigt mycket.Önskar så att jag kunde göra nånting för dig men du finns i mina tankar,ta hand om .Kram
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 7:36 |
Vill bara ge dig en styrkekram!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 7:52 |
Vännen vad underbar du är! vi är många som vill njuta av Dig och din härliga humor ett bra tag till (långt längre än mars)så vi får hoppas den där ”stoppmedicinen” dyker upp snarast!
Tänker på dig ♥
Varm kram
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 8:35 |
otroligt fin design på bloggen…för att ha nåt vettigt att säga.
sen vill jag tillägga att med din underfundiga humor kommer du att komma långt och länge….
samtidigt som du tagit den rosa elefanten i snabeln, för att alla skall veta och se att han vandrar med er nu för tiden…sedan får tiden visa hur länge..
”försök att inte ”ha så kul” för då går ju tiden fort sägs det..” äsch ett dåligt skämt…men ett försök i alla fall
lev väl och forsätt med ditt helt fantastiska skrivande..du berikar oss läsare med det…tack !
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 9:17 |
Det behöver absolut inte vara så.. Jag känner till en som levt med det i över 10 år nu & en annan som haft det i fem. kämpa på!! Har du fått bromsmedicinen än? den är ju bra att sätta in så snabbt som möjligt
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 9:48 |
Vännen min, vi har nyss riktigt börjat känna varandra och jag är så oerhört tacksam över att jag har dig! Du har gått från någon jag bara visste vem det var till en vän som jag håller väldigt kär! Vi ska kämpa mot detta tillsammans, så den rosa elefanten inte kommer på länge länge! Massa kramar
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 10:23 |
Men fy, det låter ju helt sjukt att det kan gå så fort!! Men jag VET att du kommer leva längre än så! Det är underbart att du fortfarande har humor kvar, fast allt är så jä*ligt… Kram!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 10:35 |
HELST vill jag och Ludde (jag vet faktiskt att det gäller honom också) ha dig kvar för alltid för alltid, men om vi inte får det ska vi gråta i en evighet. Men jag lovar dig att jag ska se till att du får din födelsedagspresent innan du far upp till farbrorn på molnen även om det blir innan din födelsedag. *puss*
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 11:23 |
Jag följer självklart med dig gumman vart än du bestämer dig för att gå…..
Den rosa elefanten är inte en vän för mig heller, att v¨ga att prata om det där som bara inte får hända men som faktiskt händer är en självklarhet för mig.
För hemska, förskräckliga & sorliga saker drabbar oss människor även fast vi inte vill det.
Att prata om det gör att det onda försvinner men det hjälper till att göra livet ärligt & hanterbart iaf.
Styrkan hos dig malin & som gör att du är en fantastisk människa är just att du VÅGAR fastän att det antagligen gör både ont & är skrämmande dig.
Massor av kramar<3
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 11:45 |
Jag tror alla är olika, att prata om något som skrämmer än kan göra det bättre eller sämre beroende på. Jag tror de är viktigt att ändå vara relalistisk… döden kommer frågan är när. Det är skrämmande att det går så fort, men bara göra de bästa av dagarna… njuta av livet varje dag. Jag hoppas verkligen du får några år att leva. Jag förstår att du vill ha massa presenter… de är juh skoj :)
Ha en underbar helg med din vän.
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 11:55 |
Jag läste om ALS i går och gjorde ungefär samma beräkning…. jag vet inte hur man ska förhålla sig till en sån sak, men en sak vet jag utifrån det jag lärt känna av dig så här långt. Du lever det liv du har fullt ut!
Stor kram Malin!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 12:55 |
Du är alldeles för envis för att släppa taget redan i mars. Vi kommer ha kvar dig länge=) Stora kramar!!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 13:24 |
Åh herregud lilla gumman, även om man skall prata om den rosa elefanten så blev jag helt tårögd och hjärtat bara snörptes åt när jag läste vad du skrev.
Jag har ju aldrig träffat dig utan ”bara” fått förmånen att läsa vad du delar med dig av men min uppfattning är så klar så klar.
Du är en helt fantastisk människa Malin med en livsglädje och ett sätt att hantera orden som är få förunnat.
tack för att du delar med dig!
Och du är så god och håller i…..länge länge!
Kramar i sommarregnstormen!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 15:47 |
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är ju utbildad undersköterska och då ska man väll kunna tala om döden?! Jag har ju till å med fått lära mig hur man tar hand om (fysiskt och psykiskt) en som ska dö och patientens anhöriga.. men inte sjutton är jag bra på ämnet endå. Undviker nog det en aning… Men kan absolut hålla med dig om att om jag va i din sitts så skulle nog jag göra som du. Är oxå ett kontrollfrek som vill ordna allt innan de e för sent! De måste ju va skönt för mina nära å kära oxå, att slippa bestämma å allt sånt där.. Då vet ju alla vad man vill! Så mycket enklare…
kram på dig gumman
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 18:37 |
Beundrar människor som du som lyckas behålla sin humor i de svåraste situationer. Det gjorde även min pappa som drabbades av en obotlig hjärntumör. Han kunde alltid skämta om sjukdomen… Kalla det galghumor men det hjälpte oss alla!
Får man ställa en fråga? Kommer man (läkarna) att kunna utröna vilken form av sjukdomen du har, eller det kommer bara att visa sig med tiden?
Tror i vilket fall att du kommer att leva länge tack vare din vilja och positiva inställning! Det kommer man långt på!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 21:20 |
det känns svårt att veta vad man ska skriva, men jag måste visa att jag varit här och läst och tagit del av det du går igenom. tårarna bränner under ögonlocken och jag imponeras av att du trots denna aggressiva sjukdom har glimten i ögat.
många många kramar till dig!
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 21:47 |
<3
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 23:00 |
Jag beundrar hur snabbt du har kommit in i processen ”bearbeta”. Med tanken på hur snabbt denna lömska sjukdom har fängsla dig. Just detta att du redan nu kan prata om hur du vill ha allt den dagen du lämnar alla dina nära och kära. Du är en STARK och jordnära kvinna. Läste även din makes blogg du har en underbar man med.
[ Svara på denna kommentar ]
31 juli, 2009 | Klockan 23:51 |
Fina, fina du <3
[ Svara på denna kommentar ]
1 augusti, 2009 | Klockan 16:10 |
Det är så härligt att du har så bra inställning! Du skulle vara ett gott föredöme till många med svårare sjukdomar där ute. Kramar till dig!
[ Svara på denna kommentar ]
2 augusti, 2009 | Klockan 10:34 |
Du får mig att le, om med en tår i ögat.
Jag hoppas på mirakel, och att det ska drabba just dig!
*kramar*
[ Svara på denna kommentar ]
2 augusti, 2009 | Klockan 23:24 |
Så, har du kommit på vad låten heter? :)
[ Svara på denna kommentar ]
3 augusti, 2009 | Klockan 1:17 |
Jag känner mig så tom när jag läser din blogg nu. Tom, för att jag tycker att det inte finns nån rättvisa här i världen.. Men samtidigt så beundrar jag dig för att du ändå lyckas ge oss en bild av dig med glimten i ögat. Du är helt fantastisk Malin. Det högg till i hjärtat på mig när jag läste detta inlägget.
Jag tror att det är svårt att ta in… får du inte panik när du tänker på döden? Själv kan jag verkligen få dödsångest ibland då jag tänker på att vi en dag inte finns mer… medan jag andra dagar inte känner nån rädsla alls.. men jag har ingen som helst aning om hur jag skulle reagera om jag var i din sits och verkligen var tvungen att förbereda mig på det värsta…
Säger det igen.. Du är fantastisk!
Tusen tack för allt du ger oss!
Kramar i massor / Pia
[ Svara på denna kommentar ]
4 augusti, 2009 | Klockan 21:04 |
Tänker på dig <3
[ Svara på denna kommentar ]