Jag började få lite dåligt samvete för att bloggen har blivit så otroligt lidande den senaste månaden. Passionen för att skriva har inte funnits där. Jag har suttit vid min dator och stirrat på skärmen men orden har bara stannat inom mig. Men sen vandrade tankarna iväg på hur mycket jag faktiskt har skrattat, hur roligt jag har haft och att jag har tillbringat tiden med att pussla ihop mitt liv, mitt nya liv på bästa sätt. Jag är fullt medveten om att jag inte är samma Malin som för ett år sedan, men det är okej. För jag ska ärligt erkänna att jag tycker mycket bättre om den här tjejen. Den här tjejen kan stanna upp och rusar inte genom livet och missar små betydelsfulla saker. Den här tjejen tar risker och vågar. Den här tjejen ryter ifrån och kan rent ut sagt ge fingret till någon som beter sig förjävligt istället för att bara le och vara tyst. Den här tjejen låter inte degiga ben och en sovande arm stoppa henne.

Nej, den här tjejen tar för sig och jag älskar det. Jag njuter av varenda sekund som jag faktiskt vågar. För även om jag inte klarar allting själv så finns det någon där som hjälper och stöttar upp mig där min kropp felar till ekvationen så att det nästan inte märks att jag är sjuk. Jag känner mig inte riktigt sjuk heller, om jag inte stannar upp och känner efter och varför skulle man vilja göra det?

2010 handlar om att leva, våga och ta för sig. Det handlar om kärlek, vänner och familj. Det handlar om mig.

Så även om jag kanske inte bloggar lika ihärdigt som jag gjort tidigare så ska ni veta hur otroligt tacksam jag är för att ha er vid min sida. Hur era ord har peppat mig när jag varit nere och tröstat mig när livet kastat kaktusar rakt i mitt ansikte. Jag är fullt övertygad om att utan er så hade jag inte överlevt 2009 och hur säger man egentligen tack för en sådan sak?

Det enda jag kan erbjuda är väl egentligen att fortsätta skriva. Att fortsätta min kamp och låta er få se att jag njuter av livet, att låta er smygkika in i mitt liv och inte stänga dörren.

Ja det är väl det eller en kryssning till Karibien, men det har jag nog inte råd med, jag är ju sjukskriven trots allt.

9 tankar till “2010 är mitt år”