Att ta sig upp är ett senare problem
Idag har jag har varit och fotograferat två härliga flickor. Jag är blöt, öm och kall precis över hela kroppen men som de säger, vad gör man inte för konsten?
Jag har inte så stor erfarenhet av att fotografera porträtt men när jag hamnar bakom kameran så går jag in i en fantasivärld där jag är en vass, rutinerad fotograf som får människor till att tappa andan. Rena rama Anne Leibowitz.
Utan att tänka mig för så gör jag saker och helt plötsligt ligger jag raklång där i snön och säger saker som – Bra där, upp lite med huvudet, Jaaa precis så och Där, preciiis, tack!
När jag är nöjd, tar bort ögat ifrån sökaren och inser vart jag befinner mig, vilket kan vara upp till två meter bort från urspungsläget så utbrister jag ett tyst långt rop på hjälp. Som tur väl är så står Alexandra redo med kryckorna och med ett långt gemensamt åååhej så lyfter vi upp mig.
Nu blir det en stunds redigerande, sedan ska ni få smygkika på några utav bilderna!
20 februari, 2010 | Klockan 16:10 |
härligt se att du har fått tillbaka livsglädjen. Har du fått nu diagnos vilken forma v ALS de är du har?
[ Svara på denna kommentar ]
februari 20th, 2010 klockan 16:13
Tack vännen! Det värmer verkligen!
Det är många kockar i soppan nu och alla tycks ha sin egna åsikt, den senaste sa dock att jag bara behövde terapi. Att allting var inbillning. Tydligen är jag inte den enda han har sagt så till. Men sen å andra sidan erkände han att han hade inte riktigt läst journalen :P
Behöver jag säga att min ordinarie läkare blev totalt vansinnig?
[ Svara på denna kommentar ]
februari 20th, 2010 klockan 21:53
Vet känslan! En läkare jag träffade sa att mina besvär är depression och att jag måste gå ner 15 kilo …
fick fara på utredning och är fullt psykiskt frisk och efter att gått ner 20 kilo har ja mer smärta än innan ><
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 16:36 |
Jag ville bara säga att du räddade mitt liv i höstas. Även fast vi aldrig träffats och jag egentligen bara läst din blogg några gånger. Du räddade mitt liv, på riktigt, och jag är dig evigt tacksam för det. Kämpa på. Massa kramar.
[ Svara på denna kommentar ]
februari 20th, 2010 klockan 16:40
OJ!
Jag har aldrig riktigt fått en sådan här kommentar innan så jag är både lite ställd men också otroligt rörd och stolt.
Tack Aleksandra för dessa ord! Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för dig men jag är glad att du mår bättre nu!
[ Svara på denna kommentar ]
februari 22nd, 2010 klockan 23:16
- Jag har valt att skicka en privat kommentar till Malin -
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 17:37 |
Ja utrolig hva vi gjør bare for å få det ene perfekte bilde. :P
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 18:37 |
Då har du haft det roligt idag. Själv har jag fått ont i ryggen men vet inte varför. Ha en fin lördags kväll. Kramiz Roggan
[ Svara på denna kommentar ]
20 februari, 2010 | Klockan 19:58 |
ohhh spännande att få se lite bilder!
kramar
[ Svara på denna kommentar ]
21 februari, 2010 | Klockan 8:08 |
Det ska bli kul att få se resultatet!!
Jag har nu lämnat Spotlife. Vad tycker du om min nya bloggdesign?
[ Svara på denna kommentar ]
februari 21st, 2010 klockan 22:32
Jag gillar den verkligen, det syns att det är mumari som gjort den, hon har en härlig stil!
Säg till henne att ta bort spotlifes favicon bara =D
[ Svara på denna kommentar ]
21 februari, 2010 | Klockan 8:30 |
Härligt att se att du är tillbaka på ”banan”! Jag har saknar dina inlägg och din glädje i dem. Det har gjort så ont och läsa att du inte mått något bra.
Och du får gärna skicka en autograf till mig
[ Svara på denna kommentar ]
21 februari, 2010 | Klockan 12:03 |
Hej Malin! Jag läste din artikel i BLT. Du är en stark tjej, tänker jätte mycket på dej och din familj. Kämpa på Malin….
[ Svara på denna kommentar ]