Ja de där nya pillrena gjorde väl kanske inte direkt underverk för sömnen, men jag fick ganska mycket gjort rent bildmässigt då jag satt här långt in på nattens timmar och slaktade ballad efter ballad i min Spotifylista.
Jag sorterade, dansade, redigerade och sjöng om och om igen tills mitt huvud kändes som en varm skål av marmelad. Då var det nästan för sent att påbörja projektet komma i säng men jag måste säga att jag förvånade mig själv med alla mina Indiana Jones liknande knep. Jag smög längs väggarna, hängde mig i lianer och hoppade flera meter åt gången för att komma undan bovarna.
Fast i själva verket var det Mandus som gick bakom mig för att hålla koll på läget och jag gick typ rakt fram hela tiden.
Det här blev egentligen ett jättekonstigt inlägg för jag ville mest bara visa att jag har klippt mig. Borta med vinden är de långa lockarna som jag alltid hade i en tofs. Istället kör vi nu en konstig lugg ala Brolle och sovruffs i nacken.
Hur härligt som helst!
Men efter bara tre timmars sömn är jag så trött att jag bara sitter och funderar på att Malin blir Nilam baklänges och att det är ganska festligt.
Jag är nervös, trött och otroligt trött på att känna vatten mot min kropp. Jag tänker nog inte duscha igen förrän Ludwig lämnar rummet när jag gör entré eller slänger in mig i duschkabinen.
Nu ska vi åka till sjukhuset. Det här kommer gå bra. Japp, vi hörs senare go vänner!
Jag vet att min mamma kommer läsa det här inlägget innan jag träffar henne efter operationen så jag skriver det här;
Mamma, jag är rädd! Buuuuhuuuu! :(
Jag blir full i skratt när jag läser informationsbladet inför operationen. Det är tolv steg till att duscha och det blir bara mer konstigt ju fler punkter du går igenom:
Tag av smycken, ringar och piercing. Dessa får inte tas på förrän du är hemma igen.
Duscha hela kroppen och håret med Descutan. Stäng duschen. <—(Ursäkta?)
Tvåla inte in i hörselgången.
Var särkilt noga med området runt näsa, armhålor, navel och ljumskar.
Skölj av kroppen och håret. Stäng av duschen.
Byt till rena sängkläder. Vill du vila under dagen – lägg ett rent lakan över bädden.
Jag har inte vågat berätta för Mandus att han inte får sova i sängen inatt. Jag är rädd att han kommer packa sin lilla väska och i ren ilska storma ur huset och ut i natten för att inte komma tillbaka igen. Jag kan bara gissa mig till att om man nu måste lägga ett rent lakan över bädden så är det nog inte så populärt att ha en snarkande vinterpälsfällande hund bredvid sig.
Frågan är dock om Ludwig får befinna sig i sovrummet. Han har en ganska luden mage och dreglar en del.
Jag är trött på det här nu. Demonerna måste få ett stopp. Någongång måste de ju tröttna? Något samvete måste de väl ändå ha?
Nej det får bli jag mot världen inatt. Av en ren slump så hittade jag en rolig fläck i taket häromdagen. Vi kan ha en stirrtävling, om den vågar det.
De flesta av er sover nog nu så jag passar på att säga god morgon istället!
Nu gör vi det här till världens bästa torsdag tycker jag!
Planen var att vi skulle ha firat påsk uppe i Stockholm tillsammans med Ludwigs mor och resten av familjen från storstan. Men eftersom att Ludwigs fot inte alls mår bra så tog vi beslutet att fira påsk hemma istället.
Jag är personligen inte så förtjust i påsken av flera olika orsaker. När jag var liten åt jag inte ägg och då jag fyller år kring den här tiden så bestod 98% av mina födelsedagspresenter av – just det. Påskpynt. Jag har mer påskpynt än vad som borde vara lagligt och tillåtet och när man är fyra år så tror jag inte att man kan uppskatta en tupp i porslin eller en kanin i kardad ull på samma sätt som en vuxen kanske kan.
Jag hade inte en susning om vad man äter under påsken så gårdagens tur till mataffären kan ha varit det sorgligaste som jag någonsin har varit med om. Där gick vi längs Konsums gångar och såg på varandra i ren panik när vi försökte gissa oss till ett påskbord med både svenska och finska maträtter. Några av er kanske inte vet om det men Ludwig har finskt påbrå så påsk för honom är en helt annan femma. Han mumsar i sig memma som om det vore hans sista måltid i livet. För de som inte vet vad memma är för någon mumsig finsk delikatess och kanske vill prova på detta så vill jag bara hålla upp båda händerna och skrika stopp så högt jag bara kan. Jag kan istället förklara sensationen i ett par väl valda ord.
Tänk dig det mörkaste rågbröd som du kan finna i din butik. Lägg det i vatten över ett par dygn så det får en härlig flytande konsistens. För att uppnå bara en gnutta söthet så häller du på femton liter sirap och blandar ihop detta. När du sedan ska avnjuta den här bruna sockerbomben så häller du på ren kaffegrädde så memman inte syns och sen min vän, sen är det bara till att skyffla in i munnen.
Nej, Malin tycker inte att memma är mumma. Men Ludwig och hans portvinstå tycker om det.
Med det sagt vill jag önska er alla en fantastisk påsk!
Helgen med dess storbesök från Göteborg svepte förbi likt en sekund och jag var både besviken och missnöjd när vi helt plötsligt skulle ställa om klockan så jag förlorade ännu en timme. Eller gav tillbaka den för jag vet inte vilket som kom först. Om vi tog eller fick en timme. Sådant kan jag fundera på lite då och då. För om vi har lånat den är det ju inte mer än rätt att vi lämnar tillbaka den. Lånar jag en tia av dig så vill du väl att jag ska betala tillbaka den, hellre förr än senare? Äh, hur som helst skiner solen längre och det är ju skoj.
Mina sömnproblem har kommit tillbaka med stormsteg, för att helt byta ämne. Hur jag än gör så kan jag inte somna innan klockan fem och jag tror att jag kommer riva håret av mig snart. Visst, det finns sömntabletter i mitt privata lilla apotek men då min toleransnivå ligger ganska högt efter alla år av medicinering så kan jag inte låta bli att faktiskt bli lite rädd för att någonting ska hända. Att en kemisk reaktion ska sätta igång i kroppen som jag inte kan rå över. Därför tas de bara i väldigt speciella fall och under väldigt kontrollerade former.
Jag förgyller istället mina nätter genom att redigera bilder eller se på en fruktansvärt dramatisk spansk såpa som jag inte alls hänger med i. Jag funderar på att börja lägga pussel istället, men jag tror inte att jag har tålamod till det. Kanske fembitars men det skulle ju bli hemskt långtråkigt i längden.
Jag är medveten om att jag inte har någon som helst informationsplikt till er, men mitt sätt att läka har alltid varit genom att skriva och jag hoppas att så är fallet även den här gången.
Ludwig och jag tog ett smärtsamt, svårt, gemensamt beslut igår att omplacera Åskar. Han krävde mer energi än jag kunde erbjuda honom och då är det inte mer än rätt att försöka hitta ett hem till honom där han kunde få all den uppmärksamhet som han behöver och mer därtill. Tjejen som tog över honom har stor hundvana och jag fick ett gott intryck och stort förtroende för henne. Hon och Åskar hade en härlig kemi och jag kände mig bekväm med att lämna honom ifrån mig även om det var med sorg i hjärtat.
En människa vet inte sina gränser förrän man har utforskat och pressat dem till max och nu vet jag min. Jag ser det inte som ett nederlag för jag fick chansen att lära känna ett sådant fantastiskt djur som Åskar. Jag vet att om hans nya ägarinna väljer att fortsätta banan som jag påbörjade så kommer hon till att gå långt för egenskaperna och förutsättningarna finns där.
Så. Nu slickar vi såren, torkar tårarna och går vidare med en rak rygg och fina minnen i ryggsäcken.
Jag avundas de människor som kan spotta ut tjugo inlägg om dagen men ändå lyckas hålla samma klass på sin blogg. Det fanns en tid då jag också kunde det. En tid då jag rakt upp och ner kunde gå in och skriva ett inlägg utan att ha en tanke om vad jag ville skriva eller förmedla men ändå kunde knåpa ihop en text som hade ett innehåll. Men det var förr och nu är faktiskt nu.
Nu ska jag vara glad om jag hinner skriva så pass mycket att jag inte tappar tråden när Spotify-reklamen sätter igång. För då blir jag avbruten och när någon eller någonting så abrupt går in i mina tankar så tappar jag hela världen och blir som ett blankt blad. Jag får mer eller mindre minnesförlust och har inte en aning om vad jag gör, vem jag är eller vad jag precis sa eller skrev.
En del i min omgivning har ännu inte förstått att det är så jag fungerar eller rättare skrivet hur jag inte fungerar nu och kan helt hoppla bara avbryta mig i en mening eller när jag skriver någonting. Ibland tror jag att de gör det för att min reaktion faktiskt är ganska rolig.
Jag börjar flacka med blicken precis som att jag ska hitta min mening liggandes på golvet. Ryggar tillbaka lite och börjar stirra på mina händer som jag helt plötsligt har vänt med handflatan emot mig. Sen säger jag bara ett enkelt men ack så utdraget – ööööh..
Ludwig brukar vara ganska snabb med att slänga in ett snabbt stödord så jag hittar tillbaka igen men när han inte är där så känner jag mig som en komplett idiot.
Jag som var så otroligt van vid att hålla alla bollar i luften är numera glad om jag bara kan hålla en boll i handen och se lite glad ut samtidigt.
Tänk va livet kan förändras under ett enda andetag.
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
Äh, jag kan inte hjälpa det. Den har liksom fastnat där inne i hårddisken. Hur sorgligt det än är.
Nu blir det melodifestivalsmys för familjen Sörmlind – Lönnquist – Nilsson.
God kväll på er!
Igår skulle vi ta nya personalfoton till företagets hemsida. Jag var spänd och lite nervös inför att dirigera runt mina arbetskamrater men framförallt min far. Han har aldrig sett mig i den situationen tidigare och vet inte vad jag kan när det gäller fotografering så jag kände mig som när jag var fyra år och stolt skulle visa pappa att jag minsann hade lärt mig cykla utan stödben på dagis.
Det är lätt att glömma bort vilken sida av kameran man ska stå på för jag hade inte ens kammat håret på morgonen. Men på ett sätt är det bra att bilden som hamnar på hemsidan visar mig med okammat hår och bara lite mascara för det är ju oftast så jag ser ut på arbetet.
Tänk vilken besvikelse kunden skulle känna om den kom in och möttes av “fleecetrollet-Malin” istället för “party-Malin” som han precis sett på hemsidan. Nej jag tror på konceptet var som du är!
Vad tycker ni?