Det första inlägget, välkomna in!
Det finns så ofantligt många sätt att presentera sig själv på. Det är så många saker som man ska ha i åtanke. Vad vill jag att ni ska få för första intryck utav mig. Ska jag försöka imponera på er genom att skriva en rolig historia eller ska jag kort och gott bara skriva “Hejsan svejsan?”
När jag startade bloggen Ge Mig Livet Tillbaka så behövde jag en anonym plattform att skriva av mig på. Ganska så omgående märkte jag att min historia och mina inlägg faktiskt berör människor. Jag har hela tiden hållit väldigt hårt vid min anonymitet och inte nämnt några namn men nu när jag tar det här steget ut ur garderoben så vill jag ta tillfället i akt att presentera mig ordentligt dels för mina läsare som följt med mig hit men också för er nya ansikten som nu läser mina rader.
Mitt namn är Malin och jag bor i en lagom stor stad, i ett lagom stort hus tillsammans med en lagom mängd av pälsinvånare. Jag delar mitt liv tillsammans med min make Ludwig som jag hade den stora lyckan att få gifta mig med sommaren 2008. Det var strax efter bröllopet som symptomen började visa sig med små steg. Och karusellen som nu går för fort för mig påbörjade sin resa.
Saker och ting kommer aldrig till att bli som de en gång var. Ett enda andetag tar så mycket energi nu. De sakerna som känns så naturliga är helt plötsligt omständiga och svåra.
Tänker du någonsin på hur mycket du faktiskt gör av ren vana? Som är en självklarhet för dig?
Andas, hålla upp huvudet, sitta upp, resa dig, gå framåt, ta på dig dina strumpor, äta, dricka, sträcka dig efter någonting eller torka dig själv när du har varit på toaletten. Listan kan göras så ofattbart lång. Det här är saker som till och med jag gjorde innan utan att ens reflektera över att vissa människor kanske har svårt för att utföra det här.
Men när någon plötsligt rycker bort dessa förmågor ifrån dig helt utan förvarning så kan man inte låta bli att tänka;
- Varför uppskattade jag det aldrig mera?
I den här bloggen får ni följa mig, en änglamamma som slåss emot sin egen kropp. Det är en kamp om en rättighet för en morgondag. En blogg om rädslan för att skaffa ett kärleksbarn tillsammans med sin make och förhoppningsvis, om jag lyckas, en blogg som får dig som läsare att tänka till.
Med det skrivet så vill jag hälsa er alla hjärtligt välkomna hit!
1 juli, 2009 | Klockan 0:05 |
Grattis till nya bloggen eller vad man nu säger! Ska genast börja följa den med bloglovin’.
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 0:05 |
Vad modigt av dig att ”komma ut” förstår att det känns lite pirrigt. Men jag är säker att det kommer bli positivt för dig. Kämpa på nu och lycka till. Vi är många som följer dig :) Kramar
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 0:18 |
Det kommer bli spännande att fortsätta följa dig.
Det är också härligt att äntligen få ett ansikte bakom kämpen!
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 0:26 |
Otroligt bra skrivet..
Kommer följa dej och din kamp, med tummar och tår hårt hållna!
Kramar
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 0:32 |
Du skriver alltid lika underbart & jag gläder mig att följa dig vännen.
Miljoners med Kramar
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 1:08 |
Som någon ovan skrev, modigt av dig att träda fram. Är det av den anledningen du helt plötsligt blev två år yngre? Det stog ju att du var 25 på din gamla blogg.. Var det för att man inte skulle kunna identifiera dig?
Tack för din kommentar!
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 7:01 |
Jag följer med dig även hit och följer din enorma kamp!
Kramar
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 8:45 |
Modigt av dig. Och roligt att få veta lite mer om dig. Kommer följa dig även via den här bloggen. Kram
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 8:51 |
Va fint det blev… ;-) givetvis lägger jag till den här bloggen med här och nu ;-)
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 9:29 |
Jättefint och bra skrivet Malin! :)
Keep up the good work. Du är så bra! :)
Kram
[ Svara på denna kommentar ]
1 juli, 2009 | Klockan 11:56 |
Vilken fin ny blogg! Jag kommer absolut fortsätta läsa här :)
[ Svara på denna kommentar ]
7 juli, 2009 | Klockan 12:55 |
Hej!
Jag har följt din blogg under ett par månader, ungefär sedan du publicerade bilderna på eran nya uppfart.
Jag berörs av dina inlägg och både skrattar och håller tårarna tillbaka ibland. Men nu till min kanske lite klumpiga fråga? Vad har hänt dig? Vad är det för sjukdom som hyr in sig i din kropp?
Kram / Lina
[ Svara på denna kommentar ]
18 juli, 2009 | Klockan 23:58 |
och här sitter jag och gnäller för karlstackarn om att jag inte kan få barn när ja missat i princip halva ditt liv som är bra mycket värre. Saknar dig ofantligt mycket ska du veta, tänker jämt på vad de var som gjorde att vi gick skilda vägar /Malin
[ Svara på denna kommentar ]